…blir en typisk mellandag. Sådana måste man också ha. Alla dagar kan inte vara spännande och intressanta. Fast nog får även denna dag sitt rågade mått med spänning. Eller kanske snarare obehag.
Vi börjar i alla fall dagen med en skön sovmorgon – åtminstone Ivar och mormor – följd av en lång frukost. Därpå vidtar tvätt för fem kronor maskinen – det gillar jag! – och båtstädning medan herrarna tar en lång promenad över klippor och hällar. Lunch förstås – och i dag blir det Ivars favorit, nämligen fiskbullar. Till detta färskpotatis och kokta ärter.
Sen är det dags för avfärd. Det blåser fortfarande rätt kraftigt, och när vi kommer ut en bit blir vågorna rätt besvärliga – stampiga och korta och samtidigt rätt höga. Vi inleder det hela med att segla, men detta innebär kryss, och vi har kommit iväg lite sent, så det får bli motor. Och stampigt som tusan. Så efter någon timme fattar Kapten Snedwall med benäget bistånd från besättningen beslutet att vända och gå tillbaka till Donsö. Sagt och gjort, och tänk så fint Minerva seglar tillbaka med endast försegel!
Vi gör en fantastiskt tjusig tilläggning vid en brygga längre in än där vi låg sist, och Ivar går och köper en glass medan vi tar en hoppilandGT, skålar och önskar varandra välkomna till Donsö. Ivar ägnar sedan eftermiddagen omväxlande åt att klappa grannbåtens hundar Milou och Buster och att spela på sin Iphone.
Vi ligger i sittbrunnen och solar. Väldigt skönt! Det är faktiskt en vecka sedan vi hade det så här.
Och så blir det kväll och det blir en god laxpasta och vitt vin till middag, innan vi tar kvällspromenaden och njuter av koltrastsång, svalflykt och vackra vyer
och så hamnar vi i döda maneters sällskap. Fascinerande!
Hemma igen blir det lite vattenmelon och fem (!) plättar, innan mormor läser högt i förpiken.
Men i morgon – då du! Då blir det segling i regn och rusk och kraftig vind. Hurraaa!
minervabloggen.wordpress.com 